Bokrecension ”Den vita döden”

Titeln på boken är Den vita döden. Boken är skriven av Camilla Lagerqvist. Hon har skrivit många böcker, exempelvis Cirkusflickan, Spetälskesjukhuset, Mordön och bokserien Svarta Rosorna. Boken gavs ut av B Wahlström år 2016. Boken tillhör kategorin Förr I Tiden för att karaktärerna lever på 1900-tal.  

Sammanfattning

Den vita döden utspelar sig på tidigt 1900-tal i ett sanatorium.  Där bor bland annat Julia, en tuberkulossmittad flicka. Hon har varit för blyg för att försöka bli vän med sina rumskamrater, men sedan kommer Luca och allt förändras. Julia blir kär i honom, de spenderar dagar på stranden och på Lucas familjs cirkus. Men den närvarande döden hotar att förstöra deras oersättliga vänskap.

Huvudpersonen i boken är Julia. Jag tror att hon är en blyg och känslosam tjej. Hon blir ledsen på besöksdagarna då hennes familj aldrig kommer för att hälsa på.

Andra personer i boken är Luca, en cirkusartist som blir sjuk i tuberkulos och kommer till sanatoriet. Han har stora drömmar, t.ex. att tävla i en cirkustävling i Italien, hans hemland. Stina, Johanna och Margareta är Julias rumskamrater. Stina är snäll mot Julia, medan Johanna och Margareta är kaxiga och fnyser mot det mesta Julia säger.

Eftersom att boken utspelar sig för hundra år sedan så är den skriven på ett lite gammaldags språk, men fortfarande på ett sådant sätt att man förstod orden och vad de betydde. Den är skriven i jag-form och i dåtid. Man märker på sättet boken är skriven att karaktärerna har tuberkulos, att döden är, sorgset nog, en del av livet de lever, att de kanske bara har några dagar kvar. Varje dag ser de ett barn eller en vuxen ligga på en bår ute i korridoren, ett vitt lakan draget över deras bleka ansikten. Varje måltid finns det någon som hostar högt och rummet blir tyst.

 ”Märta har eget rum nu, sa hon och rösten darrade lite.

Både hon och jag visste att när man fick eget rum då var det ute med en. Då hade sjukdomen vunnit.

Det var svårt att tänka ut vad buskapet med Den vita döden var. Det skulle ju bara kunna vara underhållning, men om man tänker till så kan man nog komma på något som författaren ville få fram. Kanske att vara snäll mot andra, stötta andra? Kanske att ta hand om sin familj, göra det tydligt hur mycket dem betyder för en? Eller kanske att vara positiv, mot sig själv och sina problem och andra och deras problem?

Jag tycker att boken var väldigt bra, och jag rekommenderar den för barn i mellan-och högstadiet som tycker om att läsa verklighetstrogna böcker… och inte rädda för blod, otäcka beskrivningar och sorgliga saker! Enligt mig var boken bra för att man fastnar för den, vill bara läsa mer och mer. Om man börjar läsa ett kapitel kan man inte lägga ner boken!

Skrivet av: Bokklubbsprofilen årskurs 6

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.